Tillbaka efter 4 underbara och ispirerande veckors praktik på arbetsmarknadsenheten/akademi Båstad. 

Så roligt det har varit. Så mycket jag har lärt mig! 

Från teori till praktik. 

& Vilka människor. Dem har verkligen trott på mig. Stöttat mig. Bekräftat mig.

Att bli lovordad av så duktiga & kompetenta människor tar jag som en ära faktiskt! 

Dock syftar titeln på mitt inlogg på någon i min omgivning som jag inte hamnade i en dispyt med igår men kunde lika gärna gjort.

Erfarenhet & ålder går före kompetens....? 

Ålder?....

Till viss del har personen rätt. Jag hade aldrig kunnat göra det hon kan. För att jag har aldrig provat. 

Men är det verkligen åldersbaserat att utföra ett bra arbete? Det tror inte jag! Det vet jag att det inte är. 

Jag har träffat människor som har varit på samma arbetsplats eller i samma bransch i 20 år & dem kan rutinerna baklänges & framlänges. Dem kan lagar & pappers arbete. Sånt kan alla lära sig menar jag. Men själen? Känslan?

Har den funnits & dött? Eller aldrig funnits? Vad är det att utföra ett bra arbete+ är det att brinna för det du gör & försöka? & Om du inte kan så tar man hjälp av någon som kan. Eller är det ålder & erfarenhet? 

Kan jag som 23 årig kvinna inte hjälpa en man som är 50? 

Är det verkligen så?

Jag tror inte det.

Om det är så , då kan jag packa ihop. Men jag är övertygad om att så inte är fallet. 

Jag blir ledsen & rädd när en människa jag ser upp till säger att ; Det är ett skämt att en ung tjej tror att hon kan hjälpa någon som är dubbelt så gamal som henne. 

Det är farligt när man säger ; "Jag är färdiglärd, jag har inget mer att lära . Framförallt inte av någon så ung"