Ja, hellre överviktig än skitviktig som min pappa brukar säga.

Dock vet jag inte riktigt om det stämmer då min pappa ibland tror att han är skitviktig också (; Det är han väl för många också, men ha tror ibland att han är viktig på det viset som Karl Marx trodde, genom att räkna sina åsikter som fakta. (:

Något jag aaaaaldrig skulle göra (; 

Nä , det här inlägget är egentligen inte tillägnat min älskade pappa även om han borde få ett. Kanske på söndag? 

Detta är egentligen om skitviktiga människor. 

Puh säger jag. 

Min närmsta omgivning, mina bästa vänner och familj, det bästa med dem är.. jag det är väldans mycket, men något jag verkligen uppskattar är att dem/vi har självdistans. Det är så viktigt att kunna skoja om sig själv. Självinsikt är ett nyckelord.

Som att jag inte alls är en dramatisk kontrollfreak som inte alls tycker att mina åsikter är fakta och vill vara bäst i test på allt jag gör (;

Nä, skitviktiga människor finns det gott om. Överallt. Som tar sig själva på lite för stort allvar. Reelax!  Ta ett glas vin

(eller fem), gå på ladies night & skratta åt hipp hipp! Det är kul! Fnittra fast ni inte får. Glöm & förlåt.

Läs en skvaller tidning.

Sno en pumpa på halloween & klä ut er till kristi brud. 

Prata som Ronny & Ragge & bränn en avhandling. Dansa som du har el i kroppen & rappa en cornelislåt.  

Man kan faktiskt vara rätt intelligent ändå. Lite iallafall.

Var lite ytlig eller jättedjup, skriv en dikt eller inte.

Men för fan, var inte så jävla skitviktig.

Ett gott skratt förlänger livet.

"För Medborgare om etthundra år, 
finns du ej längre till."

Tack familjen & mina fina vänner för att ni inte är så skitviktiga (;

Älskar er så mycket!