Det där med att vara Storasyster...

Jag är storasyster till min syster Lina. Det skiljer 3,5 år på oss.

Att vara storasyster är inte alltid så lätt. Jag var så stolt när jag Lina föddes. Herregud vad jag älskade henne.

Det gör jag fortfarande.Jag köpte nallar och tvingade henne att ligga i min dockvagn så jag kunde köra runt henne överallt.

Men när man växer upp och man kommer in i vissa åldrar då skiljer det plötsligt jättemycket. Från att ha varit bästa vänner till att som storasyster förskjuta sin lillasyster för att man själv har blivit 13 och aldeles för cool för att hänga med sin syster. Det är antagligen fullt normalt men efteråt har jag förstått att som lillasyster är det ett  jättesvek.

Jag har förstått att många småsytrar har någonslags hatkärlek till sin storasyter. För vilken storasyster har inte tagit sig rätten att vara brutalt elak mot sin yngre syster. Det har nog de flesta. 

Men småsytrar tar nog väldigt illa vid sig. I alla fall min. 

Sedan när man passerat vissa faser som till exempel puberteten och man är ute på andra sidan så börjar man sakna sin lillasyster. Men då är det hennes tur. För varför skulle hon vilja hänga med den elaka storasystern?

Men efter många om och men hittar man på något vis tillbaka... 

Men det är inte lätt att vara storasyster för man älskar sin lillasyster villkorslöst. Man vill hjälpa och fixa.

För jagvet ju trots allt vad som är bäst för henne...

Tror ju jag i allafall...

Lina du borde faktiskt...

Lina tänk på att...

Lina så kan man inte göra...

Lina du måste..

Konstigt att man tröttnar på att höra på syrran med pekpinnen?

Men man vill ju bara hjälpa.

Men jag försöker lägga undan den där pekpinnen för jag har ju världens finaste syster.

Även om hon borde ringa mig oftare..

och hon borde tänka på att jag ibland blir ledsen för att hon bara hör av sig när hon vill låna något..

Och man kan faktiskt inte ..

Ja , nu var jag där igen.. Det är så lätt att veta bäst.

Jag önskar verkligen att vår relation som växer sig starkare hela tiden fortsätter med det. 

För jag älskat ju min lillasyster gränslöst. Fina, fina Lina.   

Saknar dig..

Sisters never quite forgive each other for what happened when they were five.  ~Pam Brown

 

Jessica

30 januari 2012 10:40

Jättefin blogg! och vilken underbar text!! :) kram

http://scenbloggen.com/jessicaostergren

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

All along it was a feverA cold sweat hot-headed believerI threw my hands in the air I said show me somethingHe said, if you dare come a little closerRound and around and around and around we goOhhh now tell me now tell me now tell me now you knowNot ...

En Liten text till stressen och tiden!   Snart blir jag mamma, snart tar jag examen och just nu så biter vi ihop och hoppas att bensinen räcker hela vägen och vi försöker njuta lite under tiden!      För det var sent 96, ja upptäckte stressÅ ...

Jag måste gå med väldigt bestämda stegoch ryggen alldeles rakoch med huvudet mycket högtoch blicken fäst rakt framför mejnånstans mycket långt bortJag måste sätta den ena fotenframför den andra utan att tvekaoch aldrig, aldrig nånsin titta ner O...

Så har den drabbat mig igenDen stora ensamhetenUtan någon synlig förankringl verklighetenAllt synes vara, som det bordeJag ser inget fel vi gjordeAllt är som det borde varaJag kan inte alls förklaraVarför den drabbat mig igen,den stora ensamheten ...

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano      ...