Did you write the book of love
And do you have faith in God above
If the Bible tells you so?
Now do you believe in rock and roll?
Can music save your mortal soul?
And can you teach me how to dance real slow?

Det där med att vara Stark..

Min syster blev för ungefär ett år sedan utsatt för ett våldtäktsförsök i hennes hem av en man i Ängelholm

På plats fanns två vittnen.

Båda de här vittnena var Linas vänner.

Idag är bara en av dem vänner.

Det andra vittnet tog i rätten Våldtäktsmannens sida och tog tillbaka allt han sagt i Polisförhör. ¨

Han sa att Lina ljög, att det andra vittnet ljög och att polisen som förhört honom ljög. 

Fin vän va?

Han var dessutom vän med våldtäktsmannen.

Min Syster har mått fruktansvärt dåligt över det här överfallet.

Hon fick sår i själen som man får av sådana brott.

Men min syster visste och vet att detta inte var hennes fel.

Hon berättade det för våra föräldrar morgonen där på och efter det gjorde en polisanmälan. Med 5 vittnen som visste vem mannen var och två huvudvittnen som gått rakt in på överfallet.

Vet ni hur ont det gör när ett riktigt äckel har försökt våldföra sig på min lillasyster.

Polisen la ner anmälan samma dag.

Undertiden startade min pappa en egen utredning. Vi i familjen och några vänner till oss ( främst pappa) & vi hittar killen med namn, adress och var han finns och lämnar in detta till polisen. 

Jag blir så arg när jag tänker på detta så jag ber er att läsa eller se tv klippen som jag länkar här så ni får en större inblick :

http://hd.se/skane/2012/02/14/polisen-la-ner-linas-direkt/

När 19-åriga Lina Andersson utsattes för ett våldtäktsförsök i sitt eget hem anmälde hon gärningsmannen och gav polisen en rad uppslag. Men i stället för att utreda fallet lade polisen ner anmälan direkt. Först när Linas pappa gjorde polisens jobb kunde den skyldige dömas.

Leif GW Persson uttalar sig om vårt fall; 

http://svtplay.se/v/2709649/sydnytt/pappa_till_brottsoffer_gjorde_polisens_jobb?sb%2Ck103352%2C1%2Cf%2C-1

Polisen försvarar sig:

http://hd.se/skane/2012/02/14/polisen-forsvarar-sitt-beslut/

Hon vär även med på SVTPlay i Blåljus: 

http://hd.se/24hd/?clip=1056693#category=654&date=2012-02&clip=1056693&startTime=0m0s

Det blev rättegång och mannen blev dömd i tingsrätten till 10 månaders fängelse, han har dock överklagat. 

Vet ni att det äcklet skrattade under rättegånge?

Jag är så stolt över min Sora Lillasyster! Som är så stark, när hon bestämmde

sig för att anmäla så sa hon till mig ;

- Nathalie, jag gör detta för dig också. Och för alla som råkat ut för samma sak.

Då jag själv blev sexuellt utnyttjad för ett par år sedan men aldrig anmälde som är så vanligt att man inte gör. Som tusen andra tjejer tog jag på mig hela skulden och sa inte det till någon. '

På säkert ett år, vissa bär det i tysthet hela livet. Min syster sågvad det gjorde med mig & min pappa sa till mig 

Nathalie, det är en så stor sorg att båda min döttrar har blivit utsatta för ett sådana hemska brott och jag fick inte vara med dig i din kamp för det fick ingen och jag förstod aldrig därför tar vi den här kampen ihop. 

Och det gör vi verkligen. Jag är oerhört stolt över min familj!

Min mamma sysns inte i media men hon är verkligen lika stark om inte starkare än oss andra. 

Och vi tänker inte vara tysta.

ALDRIG. 

För så är vi uppfostrade.

Now and then I think of when we were together 
Like when you said you felt so happy you could die 
Told myself that you were right for me 
But felt so lonely in your company 
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness 
Like resignation to the end 
Always the end 

So when we found that we could not make sense 
Well you said that we would still be friends 
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off 
Make out like it never happened 
And to know we were nothing
And I don't even need your love 
But you treat me like a stranger 
And that feels so rough 
You didn't have to stoop so low 
Have your friends collect your records 
And then change your number 
I guess that I don't need that though 
Now you're just somebody that I used to know

Now and then I think of all the times you screwed me over 
But had me believing it was always something that I'd done 

And I don't wanna live that way 
Reading into every word you say 
You said that you could let it go 
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know...

But you didn't have to cut me off 
Make out like it never happened 
*And to know we were nothing 
And I don't even need your love 
But you treat me like a stranger 
And that feels so rough 
You didn't have to stoop so low 
Have your friends collect your records 
And then change your number 
I guess that I don't need that though 
Now you're just somebody that I used to know

I used to know 
That I used to know

Somebody...

Smakprov från Elles nya fotokollektion: Se hennes blogg för mer : http://fotoholicelle.bloggplatsen.se                                    Elle är fantastisk, min idol,  mitt ljus!  & Lyssna på låten i slutet! Fab! 

Det där med att vara Högskolestudent.

(eller bara student över lag)

Min pappa knackade på här i morse när jag satt och år frukost..Disken från igår står i diskhon och diskmaskinen är inte urplockad ännu...

Alla mina böcker ligger utspridda över hela köksbordet, mitt jobbschema ligger på bordet och träningskläderna har hamnat i en hög utanför toalettdörren..

Min pappa tittar uppfodrande på mig och drar ett finger längs listen på träpanelen i vårt kök och tittar på mig igen..

- Nattan... 

(han kallar mig Nattan) 

Han tittar på fläkten ovanförspisen där en skruv har lossnat och säger... 

- Ja du är då inte rädd om dina saker...När tvättade ni era fönster sist? Har du kollat oljan på bilen?

-Nattan du är en riktig sjatta..

Och du undrar varför jag har sådana prestationskrav? 

Då vill jag bara skrika..

- Hörrredu pappa! Hur många 23åringar pluggar på 100% på högskola, jobbar,

träna och äger och tar hand om ett hus och håller på att ta körkort?? 

Hur såg det ut i din lya när du var 23? Ja du hade inte ens ett hus!

Om du hade varit här i förrgår så hade det varit blåst men jag har inte mer än två armar och 24 timmar på dygnet.

Du kanske har mer?

Pappa du är gift med min mamma som är pendant som har damsugaren stående i hallen så när någon tar av sig skorna så damsuger hon upp eventuella osynliga sandkorn som lossnat från skons undersida. Pappa jag har känt dig i hela mitt liv , jag vet hur det såg ut i ditt garage.... Där mamma inte städade, mitt hus är en viskning i jämförelse! 

Jag är tillsammans med en inte lika pedantisk stensättare och arbetsledare som jobbar ute i den här kylan som är förbaskat trött när han kommer hem och ändå ser han till att huset fungerar, att vi har värme , att gräset är klippt att soporna tömms att pellets köps och bärs in osv. 

Men återigen jag vet att han menar väl..

Men det där med att vara student är fan inte kul ibland. 

Man har liksom inte tid. 

Man har aldrig tillräkligt med tid. Om man gör någonting annat än att läsa

känner man (jag) hela tiden att nu hade jag kunnat läsa. Och när jag läser och tackar nej till jobb känner ja att nu hade jag kunnat jobba, för ekonomin för studenter är inte å spännande.

8000:- Spännande. 

Man blir en jävel på att prioritera. Väga för och nackdelar , hålla koll på rean och billigaste priserna. 

Min plånbok är bara full av kvitton.

Återigen tiden. Städning..Mmm det blir det "värsta", man plockar undan.. jag vet ärligt talat inte när jag torkade fönstrena sist. Eller när jag städade Tvättstugan... Eller städade bilen. Bara det ser okej ut. "okej".

Träningen är ett sätt för mig att överleva. En timme varje dag (om ja hinner) är vad jag behöver för att orka.

För att må bra. Må bra eller städa bilen? 

Om bilen är städad mår jag också bra i och försig.

Nu går mina tankar till Nationalekonomin igen , är det det som är marginalkostnad, Alan? Det jag vinner på kostnaden? Elller vad det kostnaden på vinsten? Eller var det marginalnyttan? 

Se jag måste verkligen läsa på mer om det där,boken (böckerna) ligger i köket och kallar fördömande på mig.

Jag hade ju verkligen behövt läsa nu istället för att skriva ett blogginlägg.

Men ja behöver verkligen städa också..Verkliigen!

Men jag har tenta på Måndag jag kan städa på tisdag , bara jag tar det "västa" ikväll..

Men på Onsdag måste jag ju ner till Malmö igen.. Hela dagen ..

Jag får städa på Torsdag! Ja det får jag verkligen göra , fram tills träningen på kvällen.

Om jag inte ska jobba så klart.

Fär det behöver ja verkligen göra. Men när ska jag hinna träffa mina vänner? 

Det får jag göra den 11e? Vad ska jag ha på mig? Det vanliga förr jag har inte råd att köpa nya kläder för kusrlitterture var svindyr den här rundan, och vet ni vad pellets kostar?

Eller en körlektion?

 Och elle träffar jag ju på träningen. Shit , sen måste jag senär jag kan boka en tid för halkan också ju , sen skulle sotaren komma och när var det jag hade tandläkartiden?

Sen ska jag få mitt förhållande att fungera också. 

Ja just det oljan på bilen, kollade jag den? 

Känner ni igen er? 

Så lite damm på listen eller lite disk i hon och ännu inte tvättade träningskläder

är det bara jag som inte hinner eller är vi fler? 

Och då ska ni med barn ha en ännu större eloge! Herregud hur gör ni? Supermänniskor!

Kampen mot klockan och en sinande plånboken.

Student; Tur att det bara är en period. 

Någon som känner igen sig? 

Det där med att vara Storasyster...

Jag är storasyster till min syster Lina. Det skiljer 3,5 år på oss.

Att vara storasyster är inte alltid så lätt. Jag var så stolt när jag Lina föddes. Herregud vad jag älskade henne.

Det gör jag fortfarande.Jag köpte nallar och tvingade henne att ligga i min dockvagn så jag kunde köra runt henne överallt.

Men när man växer upp och man kommer in i vissa åldrar då skiljer det plötsligt jättemycket. Från att ha varit bästa vänner till att som storasyster förskjuta sin lillasyster för att man själv har blivit 13 och aldeles för cool för att hänga med sin syster. Det är antagligen fullt normalt men efteråt har jag förstått att som lillasyster är det ett  jättesvek.

Jag har förstått att många småsytrar har någonslags hatkärlek till sin storasyter. För vilken storasyster har inte tagit sig rätten att vara brutalt elak mot sin yngre syster. Det har nog de flesta. 

Men småsytrar tar nog väldigt illa vid sig. I alla fall min. 

Sedan när man passerat vissa faser som till exempel puberteten och man är ute på andra sidan så börjar man sakna sin lillasyster. Men då är det hennes tur. För varför skulle hon vilja hänga med den elaka storasystern?

Men efter många om och men hittar man på något vis tillbaka... 

Men det är inte lätt att vara storasyster för man älskar sin lillasyster villkorslöst. Man vill hjälpa och fixa.

För jagvet ju trots allt vad som är bäst för henne...

Tror ju jag i allafall...

Lina du borde faktiskt...

Lina tänk på att...

Lina så kan man inte göra...

Lina du måste..

Konstigt att man tröttnar på att höra på syrran med pekpinnen?

Men man vill ju bara hjälpa.

Men jag försöker lägga undan den där pekpinnen för jag har ju världens finaste syster.

Även om hon borde ringa mig oftare..

och hon borde tänka på att jag ibland blir ledsen för att hon bara hör av sig när hon vill låna något..

Och man kan faktiskt inte ..

Ja , nu var jag där igen.. Det är så lätt att veta bäst.

Jag önskar verkligen att vår relation som växer sig starkare hela tiden fortsätter med det. 

För jag älskat ju min lillasyster gränslöst. Fina, fina Lina.   

Saknar dig..

Sisters never quite forgive each other for what happened when they were five.  ~Pam Brown

Jag önskar mej ett liv
i rostfritt stål
och i glänsande, grå granit
Nåt som ingen kan komma
och kladda på
Nåt som ingen kan lägga sej i
Nåt som står där det står
i tusen år
Nånting stadigt och starkt och stabilt
utan minsta skavank
eller spricka på
Nånting orubbligt och massivt

Men mitt liv är en soppa
en sorts aladåb
som skälver för minsta stöt
Och det stänker och skvätter
av svett och gråt
Och min näsa är all’es blöt
Och jag famlar och fumlar mej
hit och dit
och jag vet inte alls vad jag vill
Och jag grubblar och grunnar
vareviga dag
Och jag fattar ingenting

Finns det inte nån kur
eller kanske nån kurs
eller kanske nån sorts internat
där det slappa blir fast
och det sjuka friskt
och det krokiga all’es rakt

Eller kanske det finns
nån sorts hem nånstans
för en trevande typ som jag
Eller måste man alltid
gå runt som en fjant
och fråga sej vart man ska

Nej, ge mej en rustning
att hälla mej i
och ett svärd, jag kan stödja mej på
För om ägget är löst
måste skalet va hårt
Det kan ju till och med höns förstå

Och så ge mej nånting
jag kan lita på:
en man eller ett parti
som kan lova mej ett liv
i rostfritt stål
och i glänsande, grå granit

Hårt och brutalt och alltid olägligt. 

Som obotlig känslomänniska låter man känslan ta med en på en bergochdalbana utan dess like. Jag har alltid hamnat under ytan och försvunnit ner i det svarta hållet av förvirring när ångesten har ett järngrepp om halsen och gör dig förlamad och förtvivlad,

Men jag har lärt mig något. Jag lär mig mycket just nu om mig själv. Jag kan aldrig förändra någon annan. Bara mig själv. Jag kan inte få saker ogjort bara lära mig av det och ändra på det som jag gör fel. Jag kan inte ändra någon annas livsstil bara bestämma hur mitt liv ska se ut. Överväga om  kostnaderna är värda reultatet om inte måste man inse att man ibland måste låta saker få göra jätteont för att det senare ska bli bättre.

 Det känns som att jag har gått från ägg till larv till förpuppning och en dag snart är jag kanske en fjäril.. 

Men jag tror att det viktigaste är att alltid vara ödmjuk inför sig själv, sitt beteende och sitt liv. Man blir aldrig klar. Livet är en lång resa och det viktiga är att lära sig och alltid försöka att se, att vilja förstå och inte stå med korsade armar med munnen ihopknipen och vreden i sinnet. Även om det är så lätt ibland. Men man måste vara modig för att släppa taget och inse att man inte har kontroll.

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land

Sometimes life hits you in the head with a brick. Don’t lose faith.

- Steve Jobs

Om jag snubblat efter vägen , Om jag skrubbat mina knän, Om jag varit alltför ivrig, Om jag varit för bekväm, 

Om det nån gång tagits från mig, Det jag vetat var min rätt, Om jag varit alltför hungrig, Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna, Som om ej fienden var nog ,

Och om ögonen var kalla, Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat, Inte givit mig någon ro, Om jag ropat ut i mörkret, Gud vad vill du vi ska tro?

Och om vägarna var långa, Och inte ledde någonstans, Om jag stirrat ner i marken, Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen, Om orätt satt på rättens plats, Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats, Om jag slagits mot dom egna, Som om ej fienden var nog.

Om jag snubblat efter vägen, Och fått munnen full av grus, Om jag kännt hur blodet runnit, 

Från min mun ner på min blus, Och om inga goda skördar, Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera, Allt som skett har lett mej hit.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött, Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill, Mitt i allt så ska man räcka till 

Sen en tid tillbaka har jag varit tom, Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan, Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler, Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort, Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst, Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van,Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag, Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där, Och snart har man glömt vem man är 

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär, Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där, Men snart ska jag hitta den jag är

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort.