Tiden rinner iväg och jag hinner inte med. Tusen bollar i luften och jag vill kasta alla lika högt och lika fint. 

Ingen får ramla, ingen får hamna fel. 

Ibland måste jag glömma alla bollarna och lita på att jag hinner fånga dem inna jag tappar dem och ibland måste jag låta saker bara få falla fritt utan att veta om jag hinner fånga dem och om de går sönder om de slår mot marken.

  Idag Har jag släppt alla bollarna och bara varit i min favourit värld , i min soliga, flummiga blommiga bubbla. 

Idag har ingen oro och ångest nått mig.

Idag har jag inte tänkt på allt jag borde tänka på utan bara på saker jag vill tänka på. 

Det är stor skillnad.

Min dag har varit perfekt. Min Värld har varit perfekt idag. 

Idag har jag fått låta min tankar flöda fritt med Elle på Kallbadhuset.

Jag har skrattat okontrollerat och mycket, jag gör ofta det med Elle.

Tänk att man kan stå så nära en människa. Närmre än sin familj, närmre än någonting. Jag tror bara att man kan älska ett barn på samma kravlösa sätt. Jag tror bara man som barn litar så blind

på någon som ett barn litar på sin förälder, så som jag litar på Elle.  

Jag har tagit en lång promenad i Solen ensam med ljudbok, träffat min familj och varit med min man.

Stormen i mitt innre har varit en varm sommarbris mot min själ. 

Jag kan inte vara annat än oförskämd om jag idag skulle säga att jag saknade någonting. 

Idag är min livslust och min närvaro för livet och allt det vackra så påtaglig. 

Jag är så vansinnigt kär i min man idag också, när vi trevande letar oss fram i en ny värld,

en mycket vackrare och djupare värld. 

När jag behöver andas brukar jag lyssna på den här underbara låten av Lisa ekdahl och jag tror att jag tänker fortsätta nynna på den i morgon med. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

All along it was a feverA cold sweat hot-headed believerI threw my hands in the air I said show me somethingHe said, if you dare come a little closerRound and around and around and around we goOhhh now tell me now tell me now tell me now you knowNot ...

En Liten text till stressen och tiden!   Snart blir jag mamma, snart tar jag examen och just nu så biter vi ihop och hoppas att bensinen räcker hela vägen och vi försöker njuta lite under tiden!      För det var sent 96, ja upptäckte stressÅ ...

Jag måste gå med väldigt bestämda stegoch ryggen alldeles rakoch med huvudet mycket högtoch blicken fäst rakt framför mejnånstans mycket långt bortJag måste sätta den ena fotenframför den andra utan att tvekaoch aldrig, aldrig nånsin titta ner O...

Så har den drabbat mig igenDen stora ensamhetenUtan någon synlig förankringl verklighetenAllt synes vara, som det bordeJag ser inget fel vi gjordeAllt är som det borde varaJag kan inte alls förklaraVarför den drabbat mig igen,den stora ensamheten ...

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano      ...