Alla inlägg under januari 2012

Av Nathalie Andersson - 30 januari 2012 10:00

Det där med att vara Storasyster...


Jag är storasyster till min syster Lina. Det skiljer 3,5 år på oss.


Att vara storasyster är inte alltid så lätt. Jag var så stolt när jag Lina föddes. Herregud vad jag älskade henne.

Det gör jag fortfarande.Jag köpte nallar och tvingade henne att ligga i min dockvagn så jag kunde köra runt henne överallt.

Men när man växer upp och man kommer in i vissa åldrar då skiljer det plötsligt jättemycket. Från att ha varit bästa vänner till att som storasyster förskjuta sin lillasyster för att man själv har blivit 13 och aldeles för cool för att hänga med sin syster. Det är antagligen fullt normalt men efteråt har jag förstått att som lillasyster är det ett  jättesvek.

Jag har förstått att många småsytrar har någonslags hatkärlek till sin storasyter. För vilken storasyster har inte tagit sig rätten att vara brutalt elak mot sin yngre syster. Det har nog de flesta. 

Men småsytrar tar nog väldigt illa vid sig. I alla fall min. 


Sedan när man passerat vissa faser som till exempel puberteten och man är ute på andra sidan så börjar man sakna sin lillasyster. Men då är det hennes tur. För varför skulle hon vilja hänga med den elaka storasystern?


Men efter många om och men hittar man på något vis tillbaka... 

Men det är inte lätt att vara storasyster för man älskar sin lillasyster villkorslöst. Man vill hjälpa och fixa.

För jagvet ju trots allt vad som är bäst för henne...

Tror ju jag i allafall...


Lina du borde faktiskt...

Lina tänk på att...

Lina så kan man inte göra...

Lina du måste..


Konstigt att man tröttnar på att höra på syrran med pekpinnen?

Men man vill ju bara hjälpa.


Men jag försöker lägga undan den där pekpinnen för jag har ju världens finaste syster.

Även om hon borde ringa mig oftare..

och hon borde tänka på att jag ibland blir ledsen för att hon bara hör av sig när hon vill låna något..

Och man kan faktiskt inte ..


Ja , nu var jag där igen.. Det är så lätt att veta bäst.


Jag önskar verkligen att vår relation som växer sig starkare hela tiden fortsätter med det. 


För jag älskat ju min lillasyster gränslöst. Fina, fina Lina.   



Saknar dig..


Sisters never quite forgive each other for what happened when they were five.  ~Pam Brown

 


 

ANNONS
Av Nathalie Andersson - 25 januari 2012 10:22

Jag önskar mej ett liv
i rostfritt stål
och i glänsande, grå granit
Nåt som ingen kan komma
och kladda på
Nåt som ingen kan lägga sej i
Nåt som står där det står
i tusen år
Nånting stadigt och starkt och stabilt
utan minsta skavank
eller spricka på
Nånting orubbligt och massivt


Men mitt liv är en soppa
en sorts aladåb
som skälver för minsta stöt
Och det stänker och skvätter
av svett och gråt
Och min näsa är all’es blöt
Och jag famlar och fumlar mej
hit och dit
och jag vet inte alls vad jag vill
Och jag grubblar och grunnar
vareviga dag
Och jag fattar ingenting


Finns det inte nån kur
eller kanske nån kurs
eller kanske nån sorts internat
där det slappa blir fast
och det sjuka friskt
och det krokiga all’es rakt


Eller kanske det finns
nån sorts hem nånstans
för en trevande typ som jag
Eller måste man alltid
gå runt som en fjant
och fråga sej vart man ska


Nej, ge mej en rustning
att hälla mej i
och ett svärd, jag kan stödja mej på
För om ägget är löst
måste skalet va hårt
Det kan ju till och med höns förstå


Och så ge mej nånting
jag kan lita på:
en man eller ett parti
som kan lova mej ett liv
i rostfritt stål
och i glänsande, grå granit


 

ANNONS
Av Nathalie Andersson - 23 januari 2012 16:00

Hårt och brutalt och alltid olägligt. 



Som obotlig känslomänniska låter man känslan ta med en på en bergochdalbana utan dess like. Jag har alltid hamnat under ytan och försvunnit ner i det svarta hållet av förvirring när ångesten har ett järngrepp om halsen och gör dig förlamad och förtvivlad,


Men jag har lärt mig något. Jag lär mig mycket just nu om mig själv. Jag kan aldrig förändra någon annan. Bara mig själv. Jag kan inte få saker ogjort bara lära mig av det och ändra på det som jag gör fel. Jag kan inte ändra någon annas livsstil bara bestämma hur mitt liv ska se ut. Överväga om  kostnaderna är värda reultatet om inte måste man inse att man ibland måste låta saker få göra jätteont för att det senare ska bli bättre.



 Det känns som att jag har gått från ägg till larv till förpuppning och en dag snart är jag kanske en fjäril.. 

Men jag tror att det viktigaste är att alltid vara ödmjuk inför sig själv, sitt beteende och sitt liv. Man blir aldrig klar. Livet är en lång resa och det viktiga är att lära sig och alltid försöka att se, att vilja förstå och inte stå med korsade armar med munnen ihopknipen och vreden i sinnet. Även om det är så lätt ibland. Men man måste vara modig för att släppa taget och inse att man inte har kontroll.


Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå


Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”


Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill


Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt


Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land


Sometimes life hits you in the head with a brick. Don’t lose faith.

- Steve Jobs

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se