Jag tittade på Svenskar hemliga liv igår när Jane Timglas medverkade. Hon pratade om skönhetsoperationer då hon själv gjort ett par. Hon har ett par stora bröst , eller rättare sagt ett par jättestora bröst.

Jag lägger ingen värdering i det , alla får se ut som de vill. Jane är en jättesöt tjej tycker jag.

Hon pratade om jante-lagen. Man får inte säga att man är snygg eller operera sig för att bli snyggare osv. 

Och visst satt jag förs och tänkte...Vem tror hon att hon är..blablabla... men sen...

Nä men ska jag snacka? Jag är väl också fåfäng? Hon är inte mer fåfäng än mig, hon tar det bara till en annan nivå.

Det kunde lika gärna varit jag om jag inte hade haft mina fina vänner,min fina familj och varit rätt trygg i mig själv & varit rätt duktig i skolan & sett en annan framtid för mig.

Men hon sattsade allt på ett annat kort.

Och när Jane besökte en plastikkirurg i avsnittet för att hon återigen var onöjd min sina bröst för att dem , för att dem var för tunga för hennes kropp , hängde. Då sa kirurgen att han kunde inte göra som jane ville & lyfta dem utan ville om hon att dem skulle bli fina fick hon snällt operera ut inläggen och lyfta brösten och hoppas att det skulle bli fint. 

Hon blev så ledsen & vet ni ... Jag kände med henne, jag tyckte faktiskt synd om henne. Man hade kanske skadeglatt kunnat tänka att hon borde fattat att D-kupor på en späd liten tjej... Ja dragningskraften gör sitt liksom.. men nä, jag tyckte faktiskt synd om henne. 

Utseende är viktigt för alla, den som säger annat tror jag ljuger , för vissa mer än för andra.

Och jag tyckte så synd om henne att hon känner att hon redan nu , vid 24års ålder har förstört sin kropp.

Men det var inte i första hand det jag tänkte på

utan att Jane skulle inte gått till en Kirurg som ville tjäna pengar när hon var 20.

Hon skulle gått till en kärlkesfull mamma eller en riktig vän eller att döma av hennes berättelse om sin pappa kanske ett proffesionell samtalare.

För hon är precis som alla andra 24 åringar men hon tror inte att hon är mer än dem där brösten.

Det tycker jag är hemskt.

För Visst är vi fina som vi är?!

Med bröst eller utan.

Min fina kusin Niklas & Fantastiska föredetta kollegor som makes it happen!

Ljus i mörkret , mina finna vänner firade mig i fredags , fick så mycket fint! Kläder, smycken från coola anna & rock by sweden av min syster, Maria och av Elle, Min fina vän Fanny hade köpt mjölk till svältande barn åt mig & på tisdag ska jag bli bjuden på bio av Filippa, vilka vänner va? i lördags var det konsert med Information life men min kusin Niklas som en av stjärnorna & igår var det premiär för halv 8 hos mig. Maria är först ut. Nästa månad är det min och Jerrys tur.

Prestige på hög nivå! En bra helg med andra ord. ♥ Min läkningsprocess hade inte kunnat inledas bättre än på detta vis. Vilka fina vänner & vilken fin familj jag har runt om mig. Mitt skyddsnät av bomull att landa mjukt i. ♥

& Min mina fina man ska jag inte glömma. ♥

Snart ska jag bege mig mot Malmö för examination på en presentation med bästaste Cornelis. Eller Cornelia (:

Bättre skrivpartner kan man inte ha. 

Kvällen kommer bestå av ett tufft Boxpass. 

Känns bra. 

Denna fina låten av Mikael Wiehe vill jag tillägna mina Familj , mina vänner & min man. 

I natt dog min Farmor.

Det är konsigt... det där med döden. 

Mina Farmor var en stark kvinna. En kvinna före sin tid & med en orubblig tro på människan, hon trodde gott om alla. 

Jag hade turen att få bo väldigt näre henne och min farfar som barn. 

Jag älskade att sitta i hennes knä i gungstol och lyssna på när hon berättade sagor eller berättade riktiga händelser om hennes liv, om hur det va under kriget , om hur hon träffade farfar eller om när hon dansade med Olof Palme. 

Farmor är väl min största politiska inspiration, hon säger..sa alltid, Mitt blod är rött och mitt hjärta med.

På slutet var Farmor lite senil, eller dement.

Det märktes att det var jobbigt för henne, som alltis varit väldigt aktiv och intelligent. 

Jag hälsade inte på henne så ofta som hon önskade eller som jag hade kunnat.

Men jag och min lillasyster var där i Måndags.

Det kändes bra för när vi gick sa hon att hon var så lycklig för att vi hade varit där.

Hon har även skrivit en bok om hennes liv.  

Igår  jobbade jag hela dagen , när min faster fyllde år, då var nästan hela släkten där, även farmor, och inatt efter att hon hade kommit hem somnade hon.

Hon hade med sig några exemplar av den färdiskrivna boken till festen igår, ett även till mig.

Visste hon? 

Jag är tacksam för att hon fick gå vidare så, ett rikt liv med ett väldigt bra sätt att gå vidare på.

jag kom nyss hem från farmor. Jag åkte dit med Mamma & Pappa och mötte upp en annan del av släkten. 

Personalen hade gjort farmor så fin. Klädd i vitt med en orkidé i handen. 

Lilla Farmor. Du är hos Farfar nu. 

Lilla Lilla Farmor. 

http://hd.se/bastad/2007/01/29/skraeddardottern-som-saeger-sin/                                                                                                  

Ja, hellre överviktig än skitviktig som min pappa brukar säga.

Dock vet jag inte riktigt om det stämmer då min pappa ibland tror att han är skitviktig också (; Det är han väl för många också, men ha tror ibland att han är viktig på det viset som Karl Marx trodde, genom att räkna sina åsikter som fakta. (:

Något jag aaaaaldrig skulle göra (; 

Nä , det här inlägget är egentligen inte tillägnat min älskade pappa även om han borde få ett. Kanske på söndag? 

Detta är egentligen om skitviktiga människor. 

Puh säger jag. 

Min närmsta omgivning, mina bästa vänner och familj, det bästa med dem är.. jag det är väldans mycket, men något jag verkligen uppskattar är att dem/vi har självdistans. Det är så viktigt att kunna skoja om sig själv. Självinsikt är ett nyckelord.

Som att jag inte alls är en dramatisk kontrollfreak som inte alls tycker att mina åsikter är fakta och vill vara bäst i test på allt jag gör (;

Nä, skitviktiga människor finns det gott om. Överallt. Som tar sig själva på lite för stort allvar. Reelax!  Ta ett glas vin

(eller fem), gå på ladies night & skratta åt hipp hipp! Det är kul! Fnittra fast ni inte får. Glöm & förlåt.

Läs en skvaller tidning.

Sno en pumpa på halloween & klä ut er till kristi brud. 

Prata som Ronny & Ragge & bränn en avhandling. Dansa som du har el i kroppen & rappa en cornelislåt.  

Man kan faktiskt vara rätt intelligent ändå. Lite iallafall.

Var lite ytlig eller jättedjup, skriv en dikt eller inte.

Men för fan, var inte så jävla skitviktig.

Ett gott skratt förlänger livet.

"För Medborgare om etthundra år, 
finns du ej längre till."

Tack familjen & mina fina vänner för att ni inte är så skitviktiga (;

Älskar er så mycket!